Sista natten med gänget

Sista kvällen på skolan, sista kvällen med gänget, sista kvällen i tomelillas trygga förvar. Jag kommer verkligen sakna all gemenskap, de roliga maskeraderna som alltid spårade ut, att öppna dörren till rummet och alltid ha lite sällskap, de lata dagarna i skolan och alla duktiga folkhögskolare som tycker om att resa lika mycket som jag. Såklart ska det bli kul att komma hem till Luleå igen, att flytta in i ny lägenheten, njuta av sommaren och hinna göra alla de där "hemma" sakerna jag inte hunnit med de senaste åren & få krama på Simon som redan hunnit vara norrlänning i 3 veckor. Men det kommer bli tomt utan tomelilla.
 
Tillsammans är man mindre ensam, speciellt när man..
 
har cirkus fest
går vilse i skogen
firar Halloween och Jonte inte kan le
när kom som en sång fest urartar 
när man grillar korv på ett jokkmokk fjäll
 när man ska bokstavera LOVE i en stuga i skåre
 när man ska ta ett "titta vad roligt vi har" foto på Hawaii
när man ska hoppa högt i grupp
Tack för en kul år gänget och i Luleå ska vi inreda världens finaste gästrum i vårt lilla föråd så att ni alla kan komma och hälsa på och hoppa högt och dansa till schlager på vår balkong. Välkomna!

Musiken är här igen

Jag har inte lyssnat på Winnerbäck på ett tag,  ska sanningen fram har jag lyssnat på fasligt lite musik de senaste året. Förutom partydängor och amerikanska klassiker under vår roadtrip har det mest blivit podcast med Alex & Sigge eller tystnad. Tystnaden är rätt härlig har jag insett, det kanske kommer med åren. Men nu packar jag inför norrlandsflytt så vad passar då inte bättre än winnerbäcks lite vemodiga stämma. För det är alltid lite vemodigt att flytta. Det är även roligt, spännande, nytt, men alltid lite vemodigt.  Hittade denna fina låt men ett tänktvärt citat.
 
 
Och jag skiter i att svara när det ringer
Det är ett väldigt långsamt sätt att bli ensam
Jag retirerar och är snart tillbaka
På gatan där jag lärde mig gå
 
Utkast till ett brev - Winnerbäck